Can't get enough of the fun!!!
Skulle inte jag ha kul? Skulle jag ha mycket att göra? Behöva plugga dagen lång och välja mellan stora framtidsval när jag kommer hem?
Pfft, sämsta jag hört.
But where?
Så mycket liv som ligger framför. En liten del som nu ligger bakom.
Att leva i nuet är hundra gånger svårare än jag någonsin trott.
I've got the whole world spinning under my feet, all i've gotta do is run
Hej.
Nu ska jag ha körkort. Så är det bara. Körde så övertaggat mycket idag, mer än jag gjort förut, och det gick övertaggat bra!
Så, who's up for a bet om körkort först?
Mister, where are you taking me? Is it Far far away?
Skriver och suddar ut, om och om igen. Aldrig nöjd. Det är den kyliga luften jag ständigt andas.
Varför alla dessa ändlösa VAL? Med oändligt många utgångar så man aldrig vet var man hamnar? För sent ute, kommer inte på vad jag vill, ändrar mig, hittar inte, vill inte, inte bra, inte smart, fel, ingen framtid, för hård konkurrens, vad ska andra tänka, jag duger inte, har aldrig, kommer aldrig....
Tiden rinner för snabbt förbi mina fingertoppar som försöker greppa varje flämtande andetag. Förgäves.
För i slutändan handlar det ändå om val som leder till någonting större än mig själv.
Skriver och suddar ut, om och om igen. Aldrig nöjd. Det är den kyliga luften jag ständigt andas.
I´ve got a few things I´ve been waiting to do.
Sitter här vid en vanlig dator och skriver för en gångs skull och inte från min telefon. Det är en helt annan känsla! Låta skärmens sken lysa upp ansiktet, höra fingrarna knappra på tangenterna i en jämn takt och ha John Mayer strömmande ur högtalarna.
Det ger en trygghet på något sätt, eller i alla fall en känsla av att det är på riktigt. Att när jag avsätter tid för att slå på datorn och låter fingrarna flyga över tangentbordet så produceras något, något skapas. Tankar sätts svart på vitt i stället för att stanna just som tankar.
Det var inte alls det här jag tänkte skriva. Min tanke var att med öppna armar välkomna det nya året! Så mycket kommer att hända, börja, sluta och förändras. Och jag ser verkligen fram emot det. Mycket är nytt och skrämmande, men mycket är också nytt och spännande.
I år kommer jag att på riktigt få ta tag i mitt liv och själv bestämma vart min väg ska gå. Jag ska ta studenten. Jag ska gripande hoppa fallskärm! Det är så mycket som ligger framför och jag vill nästan bara suga åt mig alltihop med en gång.
Jag är har aldrig varit för nyårslöften, men varje år har jag skrivit ner mål, riktlinjer, för den väg jag vill att mitt liv ska ta det kommande året. Det hjälper väldigt mycket, och är inte så hårt och dömande som löften ofta kan vara. Ett löfte är till för att hållas, och har man brutit det har man också misslyckats. Men ett mål tillåter en att falla på vägen, för att sedan resa sig upp och fortsätta kämpa.
Det är mycket jag vill i år. 2012 ska vara mitt år, men även ett år som jag vill dela med ofantligt många andra.
År 2012 vill jag:
- Skriva. Få ner mina tankar på papper och skapa, med en skaparglädje som aldrig förr.
- Våga drömma utanför mina egna gränser. Våga tillåta mig själv att hoppas, sätta ribban högt och leva fullt ut.
- Prioritera som jag inte gjort förut, ta hand om mig själv.
- Andas, stressa ner och låta andra ta över när det behövs. Inte ta på mig allt ansvar för allt, utan kunna släppa kontrollen.
Jag har många fler uppskrivna, men dessa tror jag på och vill verkligen ta tag i! Och för den som tror är ingenting omöjligt. 2012 - here we go!
Under sker idag
Jag hade verkligen ett av mitt livs största kvällar på Sverigeresan. En kväll i Göteborg som jag aldrig kommer att glömma.
Jag tänker inte ta hela historien nu, men min poäng är att jag tror på en sann Gud som lever och är verksam idag. Och jag har verkligen fått bevis på det som kommer räcka hela mitt liv.
Den kvällen i Göteborg var vi alla på en gudstjänst och av olika anledningar var jag lite nedstämd. Men yttre omständigheter påverkar inte Guds plan över våra liv har jag märkt!
Jag har nästan hela mitt liv haft ett för kort ben. Det högra benet har varit ca. 2 cm för kort och har gjort att jag fått problem med hälarna och ryggen.
Men den kvällen var det en pastor som tog upp mig på scenen och bad för mig. Och framför ögonen på över 100 personer så växte mitt för korta ben ut!
Jag kände att benet växte och nästa gång jag tittade på mitt ben var det lika långt som det andra!
Det var det största jag varit med om i hela mitt liv! Jag har två lika långa ben, och allt som heter ryggproblem kan bara försvinna!
ph. by me
Om Jesus bryr sig om mig tillräckligt mycket för att mitt ben ska växa ut 2 cm finns det verkligen ingenting i världen som är omöjligt för honom. Hans kärlek är större än allt annat och det är den kärleken jag tänker grunda resten av mitt liv på!
Utøya
svin
Jag hatar den här himla fasaden. Allt ska vara så vidrig perfekt.
Jag vill bara spy.
tomt
Himla skit. Orkar inte mer.
minnen. don´t let go. yet.
Jag vill göra något. Jag vill ha mitt liv, just så som det ser ut, sparat. Inga försköningar eller ödmjuka bortförklaringar. Jag är rädd för att glömma. Bli glömd.
Tänk att ha hela sitt liv framför sig, nedskriver på otaliga sidor. Skrivet på papper som nötts av ålder, av pennor, av tårar, av minnen.
Snart har jag levt i 17 år. Vad kommer jag ihåg av de åren? Långt långt ifrån allt. Och mer glömmer jag ju mer tiden går. Och tiden går. Fort. Jag har hela livet framför mig sägs det. Men vad om det som varit? Det har ju varit hela mitt liv. Bara 17 år.
Det låter så futtigt när jag sätter siffror på det. Men det är mitt liv ändå. Liv fullt med upplevelser, höjdpunkter och bakslag. Som jag vill minnas. Allt. Men tänk så mycket som är borta. Och det är bara mina minnen. De kan aldrig komma tillbaka. Men jag vill trycka dem hårt mot mig och aldrig glömma. De är en del av mig. Mycket vill man glömma, men ändå inte glömma. Man vill inte ha det. Men jag vill ändå försöka minnas. Det är så lockande.
- Luciatåget i tvåan. Jag var tärna och tyckte att sjunga "All night, all day" var det svåraste som fanns. Jag ville vara Lucia minns jag. Jag fick läsa något om tredje advent. Och så stolt jag var!
- I sjuan, på min nya skola, så hade jag världens underbaraste lärare som heter Petra. Hon hade ritat en papegoja för klassen som hette Kurt, det var innan jag gick i den skolan. Sen dess blev vår klass maskot Kurt. Jag fick aldrig se papegojan men älskade vår klass och vår maskot totalt.
- I mitt fönster sitter en gosedjurskanin. Sara, min älskade vän, köpte den till mig på Europaresan. Den döpte vi till Barney. Jag köpte en nallebjörn till Sara som heter Marshall. Elisabeth fick en som heter Ted. Det är riktig kärlek.
- På konfirmationslägret sommaren till åttan blev Kristian dissad av Jennifer. Det var också där jag och Elisabeth hade vårt stora bråk om godisar och parfym. Allvarliga saker.
- När jag var runt fem ritade jag en teckning till mamma. På den ritade jag en blond flicka som jag ville skulle ha en likadan blommig klänning som jag hade, min favoritklänning. Hur lång tid det tog att rita alla de där blommorna!
- Första gången jag var i Tyskland åkte vi sinnesjukt mycket tåg. Vi släckte lampan för en kvinna som stod och duschade. Jag, Josefin och Rebecka var blonda. På vårt hotell låg en nattklubb. Hotellet hade en godisautomat i lobbyn. Det fanns självlysande bänkar i parken och vi trodde det var en övervakningskamera på toaletten. Två tyska män skrämde skiten ur mig och Josefin.
- På ett underbart läger ett sportlov för många år sedan fick jag den högsta feber jag någonsin haft. Jag upptäckte min kärlek till stuprörsjeans. Jag plattade håret och lockade det sedan.
- Förra sommaren tog jag ett jättestort steg. Jag tog ett initiativ. Jag berättade om känslor.
- På den första dagen på sexårslekis var vi på semester. Men jag kommer ihåg min första dag, det var alla andras andra. Amanda hade kort hår och var jätteblyg. Vi blev bästisar ändå.
- På Gran Canaria surfade vi på minibrädor. Farfar festade hela natten. Jag såg min första kackerlacka.
- Jag klippte lugg första året på gymnasiet. Det året som förövrigt var ett asjobbigt år.
- Första gången jag red på en häst var en vinter med farfar. Därefter köpte vi en prydnadsjulgran som jag har kvar. Den är jul för mig.
- Linda busringde och sa fel namn, sitt eget.
- Elina och jag var bästa bästa bästa vänner. Vid stenen hade vi en julgran som var jättefin. Lovisa och Anna hade stenen bredvid med rutchbana och trappsteg. Vår sten hade en gunga av ett träd.
- På Ekerö eldade vi i Lillstugan och var rädda för grävlingar. Lovisa pratade i sömnen. Jag älskar lukten av klippt gräs, jord på hösten och småsval sjöluft. Och brors koja. Och gungorna. Och skrytiga grannen.
- Mormor fick mig att älska förgätmigej. Jag sov på hennes sjal när jag var tre och det var hos henne jag lärde mig gå. Shikti shikti sa jag när jag klättrade på alla livsfarliga stolar. Och jag lekte med Batman i hennes kök. Morfar kallade mig sin ögonsten och jag tyckte det var det pinsammaste i världen. Jag älskade morfar.
Humörsvängningar, skoja inte. Men du är större än det.
Har något bättre planerat för mitt liv, något större än bara det här!
Lyssnade på underbara låtar som hjälpte upp humöret riktigt, hittade dem dessutom på youtube så här får ni :)
Lyssna längre än bara några sekunder, blir bättre och bättre och är jättevärt!
God natt, bless <3
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig
thank you!
Låt mig leva i min lycka, med mina älskade vänner, familj och hela tillvaro. Var kommer den här känslan ifrån? Jag gillar den, snälla låt den stanna.
När jag lyssnar på den här låten är känner jag lyckan explodera! Det går inte att beskriva, jag blir tårögd på samma gång som jag känner att den totala lyckan är uppnådd. Det är så konstigt men underbart att jag inte vill släppa taget. Det känns som att jag har gamla minnen som ligger och väntar, oupptäckta och dammiga, men som också har meningen att bli hittade. Snälla, låt lyckan stanna
tankeställare
Dagar som dessa önskar jag att jag man hade facit i handen. Facit att rätta mig efter och justera vägen till. Men skulle man må mycket bättre av att se allt som kommer att hända?
Den största tillfredsställelsen kommer av saker som vi egentligen inte vågar göra. Man känner ångesten innan och kanske under tiden, men i efterhand är lättnaden så stor att den är påtaglig. Man kan känna smaken i munnen av något man känner sig befriad av. Jag gillar den smaken, det smakar svalt, friskt och luftigt. Men det svider ändå till lite, ångestens sura smak som fortfarande som kan dröja sig kvar fastän saker är avslutade.
Life is wierd men ändå såpass unikt att vi kan inte ta det för intet. Att ta vara på en dag kan vara det absolut finaste som finns! Att visa uppskattning för något som vi ofta tar för givet, men som andra kämpar för att få behålla. Ännu bättre, att visa uppskattning för någon annans liv. Visa att den personens lilla existens betyder såpass mycket att det är värt att dela och glädjas över.
Jag vill göra andra människor lyckliga. Jag vill att min lilla tid på det här stället ska betyda något för någon annan. Jag kan inte föreställa mig hur tomt ett liv skulle vara om man bara hade sig själv i fokus. Jag, mig och mitt. Vad har man då egentligen? Genom att sätta andra i fokus berikar man livet så mycket mer. Man får helt plötsligt massor av andra liv att glädjas över istället för mitt lilla egna.
Det här blev ett ganska hoppigt inlägg och annorlunda än vad jag brukar skriva. Det jag vill säga är nog ganska mycket olika saker så därför fick det bli så som det blev. Men det känns som att, kan jag bara få en människa att tänka till är det värt den tid det tar och tankarna kring det här.
Lever jag bara för mig själv eller lever jag också för andra? Vad gör jag egentligen? Uppskattar jag mig själv och andra så mycket som jag borde?
Nu ska jag ta vara på min tid på jorden och få den sömn jag faktiskt behöver. Dröm bara fina drömmar :)
second try
hohooo nu kör vi igen!
vet inte riktigt hur det blir med designen faktiskt, det får bli en senare fråga. (okej ärligt nu - I´m totally lost hahah!!)
Om mig då?
Det får faktiskt också bli en senare fråga. Jag vet inte hur mycket jag vill berätta om mig själv, mitt namn, bilder och hela rubbet än! Så länge kommer jag i alla fall fortsätta lägga upp bilder jag gillar, prata allmänt mycket skit och babbla om en underbart levande, växande och värmande kärlek = DANSEN!
jo det har du nog förstått vid det här laget (därav det härliga namnet på min blogg).
Jag är en dansande liten flicka jag. Flickan som också älskar att baka, älskar kläder och älskar att träffa underbara vänner sena sommarkvällar.
Nu är det lätt att du får en fin liten bild av en tjej med blont lockigt hår och en klubba i munnen med de stooora rådjursögonen.
Njaaa, kind of true. Du förstår nog senare vad jag menar hehe.
Jag är inte den flickan i vilket fall som helst.
Jag går min egen väg i livet men vill samtidigt göra det bästa för dem runt omkring mig. Det här är ingen vanlig fjortis ala bitch blogg. Jag är en (om jag får säga det själv, vilket jag får! åh, det här med egen blogg är ju toppen :D;)) godhjärtad person som inte ser meningen med att trycka ner alla andra för att upphöja mig själv. nej, not my style there!
JAJA! nu har det väl gått hundra år sen jag började skriva det här inlägget. får hoppas på att det går snabbare efter hand. annars får du väl stå ut med halvtaskiga inlägg men som ändå bara är jag rakt igenom!
just det, jag vill skriva i MIN blogg <3. min alldeles egen där bara jag bestämmer, min egen lilla värld (det här låter helflummig nu men i hope you get my woooonderful point ;)). det kommer bli skönt att ha ett sånt place!
Åh vad jag redan längtar. Ungefär lika mycket som jag lägtar efter jordgubbar. Och efter sommarkvällar.
Vi kommer nog komma överens bra, bloggen och jag!
