Har en klump i bröstet, den lossnar inte. Den växer, större, större och sedan ännu större. Jag tror klumpen är lycka! På olika sätt känns allting så bra nu, bra för att jag inte tänker på alla nålar som vill sticka hål på lyckoklumpen som fortsätter utvidga sig åt alla håll. Jag vill låta den ta över allt. Tanke, själ, kropp, min hela värld. Låta lyckan ta över allt och inte lämna något rum kvar för misslyckanden och hemskheter. Jag vill inte tänka på nålarna som letar efter tillfällen att sticka till klumpen och inte lämna något spår av lycka kvar.

Låt mig leva i min lycka, med mina älskade vänner, familj och hela tillvaro. Var kommer den här känslan ifrån? Jag gillar den, snälla låt den stanna.



När jag lyssnar på den här låten är känner jag lyckan explodera! Det går inte att beskriva, jag blir tårögd på samma gång som jag känner att den totala lyckan är uppnådd. Det är så konstigt men underbart att jag inte vill släppa taget. Det känns som att jag har gamla minnen som ligger och väntar, oupptäckta och dammiga, men som också har meningen att bli hittade. Snälla, låt lyckan stanna