Hej igen förresten. Ligger i sängen och ska sova, men gick än en gång in på nyheterna och läste om Norge. Måste bara nämna det, vill inte låtsas som inget och köra på, även fast jag vet att typ ingen läser det här och att det inte kommer göra någon större skillnad i världen. Men det gör en skillnad för mig. En skillnad, från att gått omkring och uppdaterat nyhetssidor varje halvtimme, sätta på nyheterna på varje TV och läsa alla bloggar där offren skrivit om händelserna med egna ord, till att kunna försöka få ett grepp om situationen. Reda ut saker och tänka realistiskt. Men ändå finns det inget realistiskt med detta. Det finns inget realistiskt i världen med att gå runt bland barn och ungdomar, komma och låtsas lugna och inge förtroende, för att sen personligen skjuta ner över 80 människor. En efter en, släcka liv efter liv och sen dessutom skratta och utge segerrop för varje skott? Jag har de senaste dagarna gått äcklad. Haft en känsla av att vilja spy. Han är en man, en son, ett barnbarn, en vän, en kusin, en arbetskamrat. En man gjorde detta, en vanlig människa som gett ordet "mördare" en helt ny betydelse. Jag vill inte gå och ständigt ha det i bakhuvudet, men det är för nära för att kunna släppas. Gud, förändra hans hjärta och ha nåd med hans själ.