Jag vill göra något. Jag vill ha mitt liv, just så som det ser ut, sparat. Inga försköningar eller ödmjuka bortförklaringar. Jag är rädd för att glömma. Bli glömd.

Tänk att ha hela sitt liv framför sig, nedskriver på otaliga sidor. Skrivet på papper som nötts av ålder, av pennor, av tårar, av minnen.

Snart har jag levt i 17 år. Vad kommer jag ihåg av de åren? Långt långt ifrån allt. Och mer glömmer jag ju mer tiden går. Och tiden går. Fort. Jag har hela livet framför mig sägs det. Men vad om det som varit? Det har ju varit hela mitt liv. Bara 17 år.

Det låter så futtigt när jag sätter siffror på det. Men det är mitt liv ändå. Liv fullt med upplevelser, höjdpunkter och bakslag. Som jag vill minnas. Allt. Men tänk så mycket som är borta. Och det är bara mina minnen. De kan aldrig komma tillbaka. Men jag vill trycka dem hårt mot mig och aldrig glömma. De är en del av mig. Mycket vill man glömma, men ändå inte glömma. Man vill inte ha det. Men jag vill ändå försöka minnas. Det är så lockande.



- Luciatåget i tvåan. Jag var tärna och tyckte att sjunga "All night, all day" var det svåraste som fanns. Jag ville vara Lucia minns jag. Jag fick läsa något om tredje advent. Och så stolt jag var!

- I sjuan, på min nya skola, så hade jag världens underbaraste lärare som heter Petra. Hon hade ritat en papegoja för klassen som hette Kurt, det var innan jag gick i den skolan. Sen dess blev vår klass maskot Kurt. Jag fick aldrig se papegojan men älskade vår klass och vår maskot totalt.

- I mitt fönster sitter en gosedjurskanin. Sara, min älskade vän, köpte den till mig på Europaresan. Den döpte vi till Barney. Jag köpte en nallebjörn till Sara som heter Marshall. Elisabeth fick en som heter Ted. Det är riktig kärlek.

- På konfirmationslägret sommaren till åttan blev Kristian dissad av Jennifer. Det var också där jag och Elisabeth hade vårt stora bråk om godisar och parfym. Allvarliga saker.

- När jag var runt fem ritade jag en teckning till mamma. På den ritade jag en blond flicka som jag ville skulle ha en likadan blommig klänning som jag hade, min favoritklänning. Hur lång tid det tog att rita alla de där blommorna!

- Första gången jag var i Tyskland åkte vi sinnesjukt mycket tåg. Vi släckte lampan för en kvinna som stod och duschade. Jag, Josefin och Rebecka var blonda. På vårt hotell låg en nattklubb. Hotellet hade en godisautomat i lobbyn. Det fanns självlysande bänkar i parken och vi trodde det var en övervakningskamera på toaletten. Två tyska män skrämde skiten ur mig och Josefin.

- På ett underbart läger ett sportlov för många år sedan fick jag den högsta feber jag någonsin haft. Jag upptäckte min kärlek till stuprörsjeans. Jag plattade håret och lockade det sedan.

- Förra sommaren tog jag ett jättestort steg. Jag tog ett initiativ. Jag berättade om känslor.

- På den första dagen på sexårslekis var vi på semester. Men jag kommer ihåg min första dag, det var alla andras andra. Amanda hade kort hår och var jätteblyg. Vi blev bästisar ändå.

- På Gran Canaria surfade vi på minibrädor. Farfar festade hela natten. Jag såg min första kackerlacka.

- Jag klippte lugg första året på gymnasiet. Det året som förövrigt var ett asjobbigt år.

- Första gången jag red på en häst var en vinter med farfar. Därefter köpte vi en prydnadsjulgran som jag har kvar. Den är jul för mig.

- Linda busringde och sa fel namn, sitt eget.

- Elina och jag var bästa bästa bästa vänner. Vid stenen hade vi en julgran som var jättefin. Lovisa och Anna hade stenen bredvid med rutchbana och trappsteg. Vår sten hade en gunga av ett träd.

- På Ekerö eldade vi i Lillstugan och var rädda för grävlingar. Lovisa pratade i sömnen. Jag älskar lukten av klippt gräs, jord på hösten och småsval sjöluft. Och brors koja. Och gungorna. Och skrytiga grannen.

- Mormor fick mig att älska förgätmigej. Jag sov på hennes sjal när jag var tre och det var hos henne jag lärde mig gå. Shikti shikti sa jag när jag klättrade på alla livsfarliga stolar. Och jag lekte med Batman i hennes kök. Morfar kallade mig sin ögonsten och jag tyckte det var det pinsammaste i världen. Jag älskade morfar.