tankeställare
Dagen har gått upp och ner som en bergochdalbana. Vissa dagar är sådana; man vet inte när, eller ens om de kommer att ta slut.
Dagar som dessa önskar jag att jag man hade facit i handen. Facit att rätta mig efter och justera vägen till. Men skulle man må mycket bättre av att se allt som kommer att hända?
Den största tillfredsställelsen kommer av saker som vi egentligen inte vågar göra. Man känner ångesten innan och kanske under tiden, men i efterhand är lättnaden så stor att den är påtaglig. Man kan känna smaken i munnen av något man känner sig befriad av. Jag gillar den smaken, det smakar svalt, friskt och luftigt. Men det svider ändå till lite, ångestens sura smak som fortfarande som kan dröja sig kvar fastän saker är avslutade.
Life is wierd men ändå såpass unikt att vi kan inte ta det för intet. Att ta vara på en dag kan vara det absolut finaste som finns! Att visa uppskattning för något som vi ofta tar för givet, men som andra kämpar för att få behålla. Ännu bättre, att visa uppskattning för någon annans liv. Visa att den personens lilla existens betyder såpass mycket att det är värt att dela och glädjas över.
Jag vill göra andra människor lyckliga. Jag vill att min lilla tid på det här stället ska betyda något för någon annan. Jag kan inte föreställa mig hur tomt ett liv skulle vara om man bara hade sig själv i fokus. Jag, mig och mitt. Vad har man då egentligen? Genom att sätta andra i fokus berikar man livet så mycket mer. Man får helt plötsligt massor av andra liv att glädjas över istället för mitt lilla egna.
Det här blev ett ganska hoppigt inlägg och annorlunda än vad jag brukar skriva. Det jag vill säga är nog ganska mycket olika saker så därför fick det bli så som det blev. Men det känns som att, kan jag bara få en människa att tänka till är det värt den tid det tar och tankarna kring det här.
Lever jag bara för mig själv eller lever jag också för andra? Vad gör jag egentligen? Uppskattar jag mig själv och andra så mycket som jag borde?
Nu ska jag ta vara på min tid på jorden och få den sömn jag faktiskt behöver. Dröm bara fina drömmar :)
Dagar som dessa önskar jag att jag man hade facit i handen. Facit att rätta mig efter och justera vägen till. Men skulle man må mycket bättre av att se allt som kommer att hända?
Den största tillfredsställelsen kommer av saker som vi egentligen inte vågar göra. Man känner ångesten innan och kanske under tiden, men i efterhand är lättnaden så stor att den är påtaglig. Man kan känna smaken i munnen av något man känner sig befriad av. Jag gillar den smaken, det smakar svalt, friskt och luftigt. Men det svider ändå till lite, ångestens sura smak som fortfarande som kan dröja sig kvar fastän saker är avslutade.
Life is wierd men ändå såpass unikt att vi kan inte ta det för intet. Att ta vara på en dag kan vara det absolut finaste som finns! Att visa uppskattning för något som vi ofta tar för givet, men som andra kämpar för att få behålla. Ännu bättre, att visa uppskattning för någon annans liv. Visa att den personens lilla existens betyder såpass mycket att det är värt att dela och glädjas över.
Jag vill göra andra människor lyckliga. Jag vill att min lilla tid på det här stället ska betyda något för någon annan. Jag kan inte föreställa mig hur tomt ett liv skulle vara om man bara hade sig själv i fokus. Jag, mig och mitt. Vad har man då egentligen? Genom att sätta andra i fokus berikar man livet så mycket mer. Man får helt plötsligt massor av andra liv att glädjas över istället för mitt lilla egna.
Det här blev ett ganska hoppigt inlägg och annorlunda än vad jag brukar skriva. Det jag vill säga är nog ganska mycket olika saker så därför fick det bli så som det blev. Men det känns som att, kan jag bara få en människa att tänka till är det värt den tid det tar och tankarna kring det här.
Lever jag bara för mig själv eller lever jag också för andra? Vad gör jag egentligen? Uppskattar jag mig själv och andra så mycket som jag borde?
Nu ska jag ta vara på min tid på jorden och få den sömn jag faktiskt behöver. Dröm bara fina drömmar :)
Kommentarer
Trackback
