Hahah shit. Sitter i köket helt fredligt och helt plötsligt börjar det pipa Du vet ett sånt där pip som bara en bomb som räknar ner för sprängning avger? There you go ljudet som började låta nyss.
Insåg två sekunder senare att det var frysen som pep för att den råkade stå öppen.

Vet inte var jag ska börja förresten, eller om jag ska skriva över huvud taget. Tror det blir det senare alternativet. Vill inte prata om det, kan inte. Börjar tröttna på det här; osäkerheten, rädslan, ångest, smärtan. Vill inte mer. Men vad ska jag göra? Det är som att springa i ett sånt där sketet ekorrehjul, men det blir större och går snabbare och för ett litet felsteg faller man. Men när man väl börjat så stannar det inte av sig själv. Man måste stanna det. Och jag vet inte för mitt liv hur det ska gå till. Eller om.

Ska inte börja tänka igen, har försökt sluta göra det på nätterna för det resulterar aldrig i något bra. Imorgon blir det upp tidigt. Just det, YOUTH har dragit igång och det var en rejäl start I tell you!

God natt, hörs när tiden infaller :)