Utanför fönstret skiner solen. Jag suktar efter frihet och längtar ut. SNART är denna plåga över.

S i s t a  d a g e n !

Imorgon kan jag andas ut. Kan få andas normalt igen utan att ha en mattebok hängande över mitt huvud som skriker "LÄS MIG, LÄR DIG!" så fort jag slappnar av.
Ingen mer sommarskola efter att idrottsteorin är klar och jag har finputsat min uppsats.

Skiter i hur länge jag får sitta på denna slitna kontorsstol i en unken datasal. Skiter i hur många gånger jag ska behöva läsa det skrynkliga häftet om stretching och muskler.

Imorgon tänker jag vara fri. Imorgon tänker jag inte komma hit. Inte heller i övermorgon. Eller dagen efter det. Eller dagen efter det. Inte ens dagen efter det heller.

Om några timmar tänker jag börja leva. Kosta vad det kosta vill!

Inte en sekund innan jag är klar kan jag slappna av, måste kriga! Vi hörs when i am free.