Har fått lära mig ikväll att det finns underbara människor, och så finns det vider. Kräk som inte ens är värda att prata om.
Kvällen började sjukt mys med bak hos Emanuel med Sara och resten killkompisar. Den slutade mycket, mycket värre pga andra äckliga människor.

Men, att förlåta och gå vidare är sjukt mycket svårare än att ta själva chocken av händelsen. Hur förlåter man någon som man egentligen bara vill spotta på? Hur lämnar jag över det från mina axlar till en mycket större och starkares axlar? Hur gör jag för att släppa det där som ligger i mitt huvud som bara vill önska olycka till någon annan?

Att lämna bakom sig och förlåta, det som borde vara simplast och mest självklart i hela vår värld, är ibland det allra svåraste. Vi vill alla ha förlåtelsen när vi väl står där och gjort något tanklöst och galet hemskt. Då önskar vi mer än allt i världen att personen säger "Du är förlåten. Tänk inte på det mer, för jag kommer inte göra det." Inte bara säger orden, utan har sanningen i ögat som intygar att denne verkligen menar vartenda ord.



Själv skulle jag aldrig klara att förlåta vissa saker, som detta, och bara gå vidare. Men jag är inte ensam i mitt liv. Jag har lyckan och glädjen att aldrig vara ensam, även om alla i världen skulle lämna mig. Vart jag än är i livet är Du alltid nära. Det är också Du som ger mig styrkan att förlåta. Tack. <3